anonymaste bloggen

Då sitter jag här igen, och borde öva på psalmerna jag skall sjunga i kyrkan imorgon. Ja, jag skall sjunga i kyrkan, hmmm...:D Men det är pengar, så är det bara. Som sagt, borde öva, men jag har ingen motivation till det. Jag halkar in på diverse bloggar, tittar runt på andra sidor, och gör för övrigt allt annat än att läsa texterna.

Hmmm... Tänker på dig, och på vad som är på väg att hända. Det jag hoppats på, längtat efter och drömt om håller på att bli verklighhet, och ändå vågar jag inte vara lycklig. Jag vågar inte se fram emot det som skall bli, för det känns som om det ändå, på något sätt, kommer att bli fel... Hmmm... Du är allt jag tänkt på sedan i somras, och ändå... Vänta nu! i somras?:O Jag?:O Nej!!!:O Det är helt sjukt! Jag är INTE klok! Hur kan jag ha gått runt och tänkt på någon så länge? Det är absurt, så är det bara. När skall jag växa upp? När skall jag förstå att du inte bryr dig, inte på samma sätt, i alla fall? Varför tänker jag så här?:O Det är så sjukt, så oerhört sjukt, och jag gör ingenting för att stoppa det... Vad patetiskt det är, om man tänker efter...:S Men jag HOPPAS (fast jag inte vågar hoppas) på att det här skall bli bra, trevligt, underbart, fint, eller vad man nu skall säga. Hmmm... Mycket svamlande blir det, men så är det just nu, haha!:P Självdistans har jag, i alla fall, och jag fattar att det jag gör är löjligt. Men jag gör ju ingenting åt det, hahaha!:O

/förvirrad sak